Feeds:
Inlägg
Kommentarer

… man landar i Krabi, och allt känns: det är såhär det är – enda färdkamrat är en utnött poesibok: varje diktrad berättar om öppningar, mjuka övergångar, man säger sig aldrig förr ha mött, men så väl känner igen

Annonser

… det kan också vara så att man inte begriper vad det handlar om – känslan: man färdas… först då kommer leendet.

en god bok

det är som att promenera vid havet, orden färdas in i hjärtat och planterar sig där

episkt mästerlig

hämtning

images och vårens…

 

ww

ha%cc%88mtning

”Hon och barnet såg rakt in i varandras ögon. De är två underverk i färd med att upptäcka varandra för att förenas till verklighet och vardag. I deras blick finns inte tiden, där är döden en övergående tillfällighet och livet oundvikligt och evigt. En hel värld i den blicken och det är i den blicken som världen blir till.”(ur ”En Marialegend”).

Underverk som sker varje dag, timme, minut, sekund = livets yttersta rebelliska handling (för att snegla åt Camus) mot våld och förtryck, rasism och utanförskap vi har att tillgå. I boken ”En Marialegend”, blir våldet inte mindre verkligt, smärtfyllt eller reducerbart, däremot mer hanterbart. En, så länge det finns liv, ständigt återkommande möjlighet, i allt det som synes omöjligt.

Fokus Maria och barnet som den (kanske) enda intressanta metafysiska storhet att fundera över.